21/9

Snart 2 veckor, tiden går så fort. Igår vägde jag valparna igen och de håller ene jämn viktkurva alla 5. De ökar stadigt i vikt och även minstingen vägde då nästan 1 kilo, de andra 4 ligger mellan 1200 och 1330 gram, rejäla små valpar och så runda och goa. Nu ser man lite mer av ögonen me de är inte öppna helt ännu, men snart så 🙂

 

18/9

Idag är valparna 10 dagar och väger redan över 1 kilo utom den minsta killen som väger ca 200 g mindre, men han följer samma viktkurva som sina syskon och ser till att få den bästa platsen i mjölkbaren 🙂 Nu kan man även ana små springor och det dröjer inte länge till innan de öppnar sina ögon. 

  

15/9

1 vecka idag, tiden går fort och Mimmi och valparna mår bra och alla har en strålande aptit. Alla valparna har redan fördubblat sin födelsevikt och Mimmi är en god och omvårdande hundmamma. Det är inte långa stunder hon lämnar valparna utan bara när det allra nödvändigaste/viktigaste behoven ska göras, som att äta och rastas 🙂 Hon får fortfarande ta det lugnt då  det är bara en vecka sedan kejsarsnittet, så koppelrastning och kompostgrindar  gäller runt om så hon inte kan hoppa upp någonstans och ännu så länge går det bra 🙂

 

14/9

Igår vägde jag valparna igen och de ökar väldigt bra i vikt. Två vägde lite över och två av dem vägde lite under 700 gram minstingen var nästan uppe i 500 gram. idag är de inte vägda ännu och imorgon är de redan1 vecka. Jag är helt säker på att alla då kommer att ha fördubblat sin födelsevikt. Jag tror Mimmi ger sina valpar gräddmjölk för de är som små runda korvar 🙂 

  

11/9

Idag är det 3 dygn sedan valprna kom till världen lite tidigare än väntat, de har ökat stadigt i vikt och fyra av valparna väger redan över 500 gram och den lilla parveln har nästan ökat 100 gram på de här dagarna och väger 360 gram. Han är pigg och tränger sig fram till bästa matplatsen och viker inte en tum trots att syskonen tränger sig på 🙂 Här på andra bilden sussar han sött, mätt och belåten hos sin mamma.

8/9

Välkommen till världen Spinoys P kull !

Igår den 8 september ca 9.45 började Mimmi plötsligt att bädda kort men intensivt på hallgolvet, direkt därefter kom det tjocka grönsvarta flytningar… inte bra alls. Jag åkte in till djursjukhuset med Mimmi för att kolla upp henne, efter konstaterat ultraljud där de såg tre små valphjärtan som tickade fint, sedan såg de även en fjärde valp som de inte såg någon hjärtaktivitet på så den var sannolikt död. Då kom vi till problemet snitta eller inte då Mimmi endast var på dygn 58, men utan kejsarsnitt hade sannolikt alla valparna dött då den döda valpen som troligen varit död ett tag kunde påverka även de andra. Beslutet var inte så svårt, vi bestämde oss snabbt för att snitta henne på veterinärens inrådan, men hon gav oss heller inga garantier, det är alltid svårt att sia om utgången och det var jag fullt införstådd med. Men jag var hoppfull, Chess valpade på dygn 59 och de var pigga och runda.

In på operation och för mig blev det en lång väntan (kanske inte tidsmässigt men lång för mig) under tiden hann jag fundera hur jag skulle få hem Mimmi och valpar. Jag ringer Peter som fick lämna jobbet åka hem och sätta ihop valplådan klart (Det var ju lugnt trodde jag, nästan en vecka kvar så valplådan kunde vi sätta ihop på kvällen….) Sedan fick han ta med sig en liten kartong och en fäll, fixa till där bak i sin bil så Mimmi kunde ligga bekvämt och jag samtidigt kunde ha koll på henne och valparna när vi skulle åka hem. Efter en för mig jättelång väntan, så kommer en sköterska in och säger att det är 6 levande valpar J!!?? och en död valp som de trodde hade varit död ett tag  och orsaken vet man inte. Ibland så händer det bara och då var det säkert något fel på den valpen, den 6:e levande valpen var väldigt liten och svag och klarade sig tyvärr inte (en liten tik) men de andra 5 var mycket pigga. Med facit i hand så fick jag ändå 2 bonusvalpar då jag hela tiden trodde de var 4 med den döda valpen inräknat. Fördelningen blev 3 hanar och 2 tikar (Tyvärr blev det inte tikar till alla som stod på kö 🙁 )

Väl hemma på kvällen så började Mimmi bli sig själv igen efter narkosen och låg först och tittade lite förvånat på de små (det får mig att tänka på en film som heter ”medan du sov”… 😀 ) Sedan visade hon vilken duktig hund hon är och tog sig an mammarollen på fullaste allvar (Hon är ju ändå förstagångsmamma) och matade och tvättade och pysslade.

Nu blir det koppelrastning i 4 veckor sedan får hon börja röra sig mer och mer. Hon har fortfarande en strålande aptit och jag får hålla igen med maten nu i början så hon inte får mjölkstockning, hon får mindre små portioner några gånger om dagen.

Vi gläds åt den här kullen och det är en spännande kombination med många fina framgångsrika utländska hundar längre bak i stamtavlan J Unix-Nimba-Lewis-D’Jakson-Juki m.m  Nu får framtiden utvisa vad det kommer att bli av de små 🙂

6/9

Nu har Mimmi  1 vecka kvar från första parningen, Mimmi är inte jättetjock men det är svårt att säga säkert på en förstagångstik som i vanliga fall har bra med bukmuskulatur och är väldigt aktiv. Hon är fortfarnade pigg och glad och nu får man verkligen passa henne när hon har ätit upp sin mat så hon inte stjäl av de andra. 

2/9

1 ½ Vecka kvar 🙂 Nu vet jag helt säkert att det är småvalparna som rör sig i Mimmis mage, man känner dem tydligt 🙂 Hon hänger fortfarande med på de vanliga promenaderna (men tar det lite lugnare (tack och lov 🙂 ) Aptiten då ? Ja vad ska man säga… Strålande kanske (milt uttryckt, mycket milt uttryckt 🙂 )

30/8

Idag är det bara 2 veckor kvar till Mimmi ska valpa, hon är fortfarande lika pigg och lekfull men blir lite klumpigare för var dag, något jag försöker säga till henne, men hon vill inte riktigt lyssna på det örat. Nåja snart lugnar hon sig säkert vart efter tiden går. Igårkväll tyckte jag mig känna något som rörde sig i magen, det kan ha varit inbillning, eller tarmarna eller valparna. Jag är inte helt säker :). Aptiten är strålande och hon är glupsk som en krokodil 🙂 

23/8

Idag är det 6 veckor sedan vi var i Tjekien och Mimmi datade Charon för första gången. Jag kommer att uppdatera nu i första hand Mimmis alltmer växande mage men allt eftersom blir det valparnas födsel och utveckling. Magomfånget har ökat en del, det är ju de sista veckorna som den verkliga tillväxten sker så nu kommer jag att fota henne varje vecka och då kommer det att synas märkbara förändringar. Hon mår väldigt bra och har mer än en en strålande aptit, hon stjäl allt hon kommer åt så fort man vänder ryggen till (det gör hon i vanliga fall med 😉 men nu är hon ännu snabbare). Hon tycker jag är alldeles för snål med maten, speciellt nu när hon väntar smått 🙂 Hon hänger fortfarande med på promenaderna och är lika pigg som vanligt men lite klumpigare bara när hon springer 🙂